Denna artikel är översatt med författarens tillstånd. Dr. Kellon ger flera intressanta kurser i näringslära och relaterade problem problem. http://www.drkellon.com/

Att utfodra hästens hovar

Copy right 2008, Eleanor M. Kellon, VMD

En stor del av informationen här nedan är utdrag från mina kurser antingen ”Nutrion as Therapy” eller ”Cushing´s and Insulin Resistance.” Innan vi kommer till det, så vill jag bara nämna att utfodra för bra hovar är inget annat än att fodra för hälsa i allmänhet. Det finns inget magiskt näringsämne för bara hovar.

Varje cell i hästen kropp är som ett litet kraftverk. Precis som alla batterier är cellen beroende av en väldigt specifik balans av joner (mineraler) för att fungera. Fabriken är tankad med kalorier i form av kolhydrater, fett, proteiner och fermenterade ämnen från grovtarmen och använder dessa för att producera produkterna det behöver – enzymer, membran, proteiner av många typer.

Hästar har förmåga att omvandla (interconvert) fett, kolhydrater och t.o.m. aminosyror (proteinets byggstenar) till viss nivå. De kan aktivt öka upptaget av mineraler när de behöver och är utrustad med mekaniker att utsöndra överskott av mineraler, undantaget järn. Dock, vissa aminosyror och fettsyror kan de inte tillverka själva. Dessa kallas för essentiella därför att det är livsnödvändigt att de finns i dieten. På samma sätt – De kan inte tillverka mineraler av bara luft. Det finns ett minibehov dem måste få i sig. Detta kompliceras ytterligare av att mineraler kan tävla med varandra hur de absorberas inuti tarmarna.

Personligen känner jag att hovproblem till stor del beror på dålig verkning och hovmekanism än näring. Så sagt, det finns många väldigt vanliga brister som påverkar hovarna.

Hud, päls och hovar består alla av samma i huvudsak det strukturella proteinet – keratin. Det finns keratin och det finns keratin! I människor har man fram till idag hittat 54 gener som blivit identifierade och kodade till en typ av keratin.

Keratin, liksom alla proteiner, består av en slinga av olika aminosyror. Aminosyror
innehållande alanine, glycin och svavel samt cysteine (producerat från methodine) är de primära aminosyrorna i keratin.

Alpha-keratin (se nedanför) är det dominerande keratinet i däggdjurens vävnad, i hår till hovhorn. Beta-keratin är ett hårdare keratin funnet i insekters yttre skelett men kan förekomma till viss grad även i däggdjurens vävnad, som människors fingernaglar. Det spiralformade rörliknade uppbyggnaden av alpha – keratinet bärs över och in i det större lagret av hovrör i hovväggen.

Eftersom hovväggen består av bra mycket mer än 90 % protein, när allt vatten är borträknat, är det viktigt att prata lite mer om keratinet. Som sagt ovan, alanine och glycin finn i överflöd. Dessa är icke-essentiella aminosyror framställda från andra näringsämnen, inkluderande slut produkter i kolhydraternas ämnesomsättning och grenade aminosyror metabolism. Denna reaktion kräver pyridoxine (B6) Nu kan vi identifiera flera omständigheter i maten vad gäller protein, som kan inverka på hovens kvalité:

· Methionine brist
· Grenade aminosyror (osannolikt, undantaget tungt arbete)
· Allmän proteinbrist
· Otillräckligt med vitamin B6
Hovväggens allra yttersta lager (stratum externium, kallat preiople) innehåller också varierande slag av fetter och vaxer, liksom det ”hårda”/döda delen av hovväggen i allmänhet. Stratum externium växer ner från perioples epitelceller, nedanför kronranden. Det hårdaste lagret på yttre hovhornet har den största molekylära vikten av keratin. Lika viktiga är fettämnena. När de finns i rätt mängd och oskadade lager, försluter dessa, fukt in till hovens djupare vävnader.

Det mest förekommande fettet är kolesterolsulfat, som är en polär lipid.
Precis som Fosforlipider i cellmembranen (NCR Plus), formar dessa molekyler ett dubbelt lager. ”Polär” betyder att molekylens sida dras mot fett och den andra änden mot vatten. Molekylerna radas upp med deras fettälskande/vattenhatande svansar mot varandra och deras vattenälskande huvuden exponerade på ut och insidan. Andra polära fosforlipider (ceramide familjen) förekommer också. Det ”mjuka” hornet – lamellrandens område har mindre fett och mer squalene. Squalene är föregångare till kolesterol. Att det är högre nivåer här kanske betyder att det bidrar till kolesterol i hornet, eller att högre squalene resulterar i mjukare, mer vätskeliknade omslutning runt cellerna, som tillåter den växande hovväggen att glida ner lättare.
Lipid – dubbel lager.
Polär; ”vattenälskande” huvuden på utsidan.
Fettrika svansar på insidan förhindrar fukt att avgå eller in. De olika fetterna och vaxerna fyller i utrymmet mellan keratinocytes, cellerna som producerar keratin. Dem ger det yttre lagret av en frisk hov en naturligt slät och blank yta.

Det är inga problem att syntetisera mängden av kolesterol eller fosforlipider och andra
fettämnen i hoven så ”fettbrist” som sådan är inget problem. Dock, så vet vi att en förändring av fettet i dieten kan ändra sammansättningen i hovväggen.

Det är inte direkt uppenbart från den studien om de förändringar man fann är bra eller dåliga eller har någon konsekvens alls. Dock, så visar dem att sammansättningen av fetter i dieten påverkar denna viktiga komponent i hovväggen. Vad vi behöver är studier över längre tid och titta på fetter från alla källor i varierande dieter, inkluderade bete, och sedan jämföra dessa med hov kvalité.

Utan tvivel är informationen bristfällig. Personligen brukar jag se tillbaka på vad hästens naturliga diet skulle erbjuda som det optimala. Det betyder i första hand gräs, som är en rik källa till essentiella fettsyror linolenic, omega 3 och omega 6. i ett förhållande från 4:1 till 6:1. Arbeta tillsammans med ”moder natur” brukar vara mer produktivt än att tro att vi kan överlista henne. Hästar på grönt bete – glöm alla tillskott av fett i vilken som helst form. För hästar på höbaserad foderstat kan det visst inte skada att ge det som de missar genom torrt gräs – de essentiella fettsyrorna. Det betyder 1 – 1, 7 dl per dag av fräsch grund eller grund stabiliserad linfrö. Endast linfrön (och några få andra sällsynta varianter av säd) ger essentiella fettsyror i samma förhållande som gräs. Omega 6 är väldigt proinflammatorisk. De dominerar i säd, vegetabiliska oljor och de vanliga fodrade sädesslagen eller nötter.

Mineralernas roll har faktiskt inte studerats på hästar, men vi vet lite från studier på kor. Kalk behövs som aktivator för ett enzym som kallas epidermal transglutaminase. Detta enzym är involverad i transformationen av hud/epitelceller till keratinerade celler som utgör hovhornet. Det är också nödvändigt för att forma tvärförbindningar mellan keratinfibrerna. Hypocalcemia (kalkbrist) har nämnt som en möjlig orsak till ringarna i kornas klövar vid tiden för kalvning och början på mjölproduktionen.

Högmjölkande ston kan också få viss kalkbrist när de är i tidig mjölkperiod. Det är i sanning vanligt att ston visar hovringar i samband med fölning och tidig mjölproduktion. En annan möjlighet är hormonell inverkan (se nedan). Dock, otillräckligt med kalcium i dieten har inte direkt någon effekt eftersom kalciumbehovet täcks upp och kompenseras genom benen. (Skelett). Lång tids alakalosis (högt blod PH) under minst flera dagar kan teoretiskt minska tillgängligheten tillräckligt för att påverka hoven (T.ex. om hästen arbetat hårt varje dag i hög värme med otillräckligt klorid) och fluorosis har dokumenterad effekt på hovar:
Svår deformation av hovar från fluorid förgiftning. Sannolikheten att en häst skulle bli flouride förgiftad är tämligen liten, men det visar vilken roll kalcium spelar för friska hovar eftersom förändringarna som orsakar fluorid förgiftning är att fluorid har blivit ersatt kalciumet.

Zink finns i hög koncentration i normala hovvävnader (137 ppm i en studie), och är livsviktig för en varierande slag av funktioner. Zink förenas till finger proteiner (namnet p.g.a.. dess utseende) och krävs för cell delningen, cellens mognad till keratinocyter och för interaktionen mellan proteiner, så som hopsättningen av keratin.

Zink finger proteiner är också rika på cysteine. Zink proteiner förenade till keratin är också ansvariga för den spiralformade vävnads- strukturen.

Zink är också essentiell för olika slag av enzymer som varje cells metabolism kräver och är involverad i regleringen av celldelning, cellaktivitet och cellmognad. Till exempel, zink reglerar aktiviteten av Calmodulin Calmodulin är det som binder kalcium. Med tanke på alla funktioner som kräver zink, är det inte svårt att förstå att zinkbrist kommer att visa sig på många olika sätt i hoven:
· Långsam hovtillväxt
· Tunna väggar
· Svaga förbindningar
· Dåligt, svagt horn

När hoven är svag på cellulär och struktural nivå, är den mer sårbar för attacker av organismer därför att även ”micro brott” i strukturen kommer att tillåta att mikrober kommer in. Men det är mer därtill. Och detta involverar zink liksom koppar. Koppar/zink superoxid dimutase enzymer finns i hovvävnaderna och dess funktion är att förhindra att fett och oljor oxiderar. Skador från oxidation på fett bryter ned den skyddade förseglingen på hoven, orsakar uttorkning och försvagar ”klistret# mellan cellerna. I boskap, har brister på antingen koppar eller zink blivit kopplade till:
· Mjuka hovar
· Hovsprickor
· Blåmärken/bristningar i sulan
· Bölder
· Röta (”foot rot” hos boskap)
· Laminitis

Att ge tillskott reducerar dessa problem. Analys på spårmineraler i dieten är rutin som
rekommenderas för boskap med klövproblem, som laminitis, även i den mycket
konventionella Merck Veterinary Manual :
http://www.merckvetmanual.com/mvm/index.jsp?cfile=htm/bc/90514.htm&hide=1

Lägg märke till att höga järn och/eller svavel halter i vatten kan störa absorptionen av spårmineralerna.

Medan medicin för boskap ligger långt före hästar i förståelsen av mineralernas funktion i klövarna/hovarna, så behöver det ändå fånga upp det som gäller laminitis. Kor brukar normalt inte ha någon glukos eller stärkelse absorption eftersom deras organism i magen fermenterar det innan det når tunntarmen. Ändå, säd i höga doser kan resultera i visst läckage och t.o.m. unga kalvar är mycket insulinresistenta om de fodras med för mycket socker. Det är också känt att under perioder av högt intag av säd, är det troligt att laminitis uppstår. Den höga sannolikheten av ett samband mellan IR och laminitis hos boskap öppnar upp fältet av andra möjliga negativa effekter från höga järnintag, eftersom järn i för stora mängder förvärrar insulinresistans och insulinresistans ökar upptaget av järn.

Det vanliga är att man tänker på selen i termer av förgiftning för hovarna, men selen kan också bidra till hovhälsan. Selen ingår som en del i glutathione peroxidase enzymer, en viktig antioxidant som skyddar fettet. Vitamin E är viktig av samma orsak.

Mangan spelar inte direkt en roll i hovhälsa, utom mangan SOD enzym som har funktion inuti mitokondrierna

En brist på A vitamin är osannolikt, men om den finns så kan det ge långsam hovtillväxt.

Vitamin A binder till receptorer som stimulerar celldelning. Som sagt innan, E är viktig för att skydda fettet.

Då alla B-vitaminer är involverade på något sätt med protein, fett och kolhydratmetabolismen och växelverkar, spelar de en mycket viktig roll i en vävnad så aktiv som just hoven. Biotin har fått mest uppmärksamhet på grund av några specifika studier på häst.

Dock, biotin är också essentiell för syntesen av långkedjade fettsyror och kan på så sätt ha betydelse. Lös infästning av lamellrandens förbindning är ett kännetecken på biotin brist hos boskap. De flesta studier har använt 20 mg/dag till en fullstor häst.

Det är känt att höga kraftfodergivor hos kor sänker PH i våmmen och sänker syntesen av biotin genom bakterier. Troligen händer samma sak i hästar. Eftersom vi inte vet hur mycket hästen förlitar sig på synteser av biotin kontra biotin från dieten, så ger jag rutinmässigt tillskott av 10 mg/dag till hästar som utfodras med säd – bara för säkerhets skull!

En häst som i huvudsak utfodras med grovfoder löper troligen inte brist på B-vitamin. Å andra sidan kan det helt inte långsökt att misstänka att dålig hovkvalitet ibland kan vara ett tecken på otillräcklig B vitaminintag. På grund av den höga koncentrationen av protein i hovväggen, att B-vitaminerna är involverade i proteinämnesomsättningen gör att dem bör ges speciell uppmärksamhet. Det inkluderar biotin, pyridoxine, folsyra (B 9) och B 12.

Men inga bevis på brist av B 12 och folsyra hos häst existerar. På grund att folsyran har en nyckelroll i alstringen av kväveoxid, kritisk för att hålla blodkärlen öppna, så ger jag det ofta som tillskott till insulinresistenta hästar, annars är B:t i den gruppen med minsta tillgängliga information pyridoxine. Hästens behov av pyridoxine
har aldrig blivit fastslaget eller ens uppskattat, vilket gör det svårt för mig känna mig så bekväm att jag kan ignorera det. (Det är också intressant att tidiga symtom på pyridoxine-brist hos människor är ”burning feet”). Tillskott av 100 – 200 mg pyridoxine/dag är en låg och rimlig dos.

Sammantaget de allra vanligaste bristerna som påverkar hovarna är:
· Råprotein
· Svavel-Innehållande Aminosyror (primärt methionine, cystein)
· Essentiella fettsyror
· Zink
· Koppar
· Selen
· Vitamin E
· Biotin
· ? pyridoxine

Vilda hästar har en stor fördel gentemot tamhästar när det kommer till deras diet. Det vanliga är att de rör sig över stora ytor, som troligen består av många olika jordar och helt visst många olika typer av vegetation. När hästen konsumerar varierande slag av plantor som växer i varierande jordar, får den generösa tillskott av essentiella fettsyror, B-vitaminer och får högst troligt i sig de aminosyror och mineraler den behöver då varje plantas innehållsprofil kommer att vara olika.

Uppstallade tamhästar äter ofta ex akt samma måltider, samma typ av hö, varje dag i deras liv. Även hästar som har lyckan att gå på bete har mycket lägre antal olika växter jämfört med vildhästen., och profilen, speciellt av spårmineralerna järn, koppar, zink, mangan, selen, är troligen väldigt lika i alla växter därför att de växer på samma jord.

Jag ser hö- och betesanalyser från hela världen, USA, EU, Australia, Nya Zeeland, och tropiska platser. Med mycket få undantag, de vanligaste bristerna är precis de som listas här ovan.

Många av de tillgängliga kommersiella HOVtillskotten gör ett långt bättre jobb att
komma nära en korrekt balansering i den vanliga hästens diet än det multisammansatta vitamin och mineralblandningarna gör. Detta därför att de riktar in sig mot de vanligaste bristerna bättre, utan att lägga till mineraler som hästen inte behöver och som faktiskt kan göra bristerna värre.

Orsaken att näringsbrister så ofta visar sig i hovarna är helt enkelt att hovarna har vävnader med hög aktiv metabolism. Hovhornet nöts bort och måste konstant bli ersatt. Om hästen lider brist på en eller flera av dem näringsämnen som behövs för att göra jobbet, kommer hovkvaliten bli lidande. Alla näringsämnen måste finnas och i korrekta mängder.

Mitt råd till dig som misstänker att du har att göra med hovproblem som har med en
näringskomponent att göra, är att få ditt hö eller bete analyserad och sedan arbeta tillsammans med en hästnäringsexpert för att erbjuda just de näringsämnen din häst faktiskt behöver för att ha en balanserad foderstat.
Överskott är skadligt, likväl som brister, då de kan tränga ut de näringsämnen som finns i låg koncentration. Att närma sig problemet på detta sätt, ger inte bara överlägset resultat utan dina kostnader kommer också att bli lägre.
Bäst av allt, du fodrar inte bara hästen hovar, utan du utfodrar korrekt varje cell i din hästs kropp. Hästens hovar är en känslig indikator på hela hästens näringsintag.